me and you

jag kommer ihåg dagen jag och mamma skulle lämna vårby bakom oss. det var sista gången vi var i vår lägenhet. det var då det var dags att säga hejdå till sitt barndoms hem och alla kompisar.
det var svårast att säga heldå till dig. såklart var jag taggad för att flytta men det var du som skulle saknas i mitt liv här.
 jag skulle inte ha klarat det om inte du var där. vi skrattade och lekte.
vi satt i lastbilen med dom sista flyttkartongerna och lekte med en spricka i glaset, om vi slog i fönstret blev sprickan större.
vi skrattade och skrattade. jag hade dig vid min sida men jag såg också mitt hem flyga förbi.
jag skulle få ett nytt hem nu. kanske bättre kanske sämre. när vi kom fram gjorde vi stora ögon för huset som jag nu skulle kalla mitt hem.
det var defenitift bättre. men jag hade inte dig så nära så att jag skulle kunna gå och plinga på din dörr och fråga om du ville leka. nej vi kunde bara ses vissa helger.
livet kändes tomt utan sin bästa vän vid sin sida. men jag fick genast nya vänner. men alla hade de något som fattades.
nu förstår jag att det som fattades var du. vi växde upp. våran kontakt blev allt sämre och sämre. även fast vi aldrig träffades så sa jag att du var min bästa vän.
det säger jag fortfarande.
du har dina vänner nu och jag har mina men lova att aldrig släppa kontakten med mig.
jag behöver dig fast jag kanske inte alltid bevisar det så är du min bästa vän flera tusen gånger runt jorden.




jag älskar dig Janina Pastor Nugas

<3


Kommentarer
Postat av: janina

ååå, vad jag blev berörd :'(<3<3<3

2010-07-23 @ 00:37:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0